11 oktober 2015. Kakor!

Här kommer dom två sista sorters kakorna, vaniljhjärtan med citronkristyr och rosa mini-chokladbollsdammsugare med vit choklad.
 
Vaniljhjärtan med citronkristyr.

Antal: Cirka 60 stycken
Ugnstemperatur: 160 grader
 
Ingredienser:
230 g mjöl
0,25 tsk salt
150 g smör
133 g socker
1 ägg
2 tsk vaniljsocker
 
Gör så här:
1. Värm ugnen. Vispa smör och socker till en jämn smet.
2. Häll i ett ägg och fortsätt vispa.
3. Vänd i mjöl, vaniljsocker och salt och blanda väl. Ta händerna och forma degen till en boll.
4. Plasta in degen och ställ in i kylskåpet i 45 minuter.
5. Kavla ut degen och ställ den kallt i 15 minuter. Ta den utkavlade degen och stansa ut hjärtan, ta fram en plåt med bakplåtspapper och lägg dina hjärtan där. In i mitten av ugnen i 15 minuter. Låt kakorna sedan svalna.
 
Kristyr:
1 äggvita
200 gram florsocker
Citronsaft från ½ citron
Eventuell hushållsfärg
 
Gör så här:
1. Vispa äggvitan försiktigt, sikta ner florsocker lite i taget.
2. Blanda väl tills du får en riktigt tjock kristyr, ha i lite av citronsaften. (För att göra konturerna på kakan behöver du en tjock kristyr, när du sen ska fylla i behöver du en rinnigare kristyr och det får du om du tillsätter resten av citronsaften.)
3. Använd en spritspåse med liten rund tyll för att göra dina konturer. Gör sedan kristyren rinnigare med hjälp av citronsaft och täck kakan.
 
 
Rosa mini-chokladbollsdammsugare med vit choklad.
 
Antal: Cirka 30 stycken.
 
Ingredienser:
3 dl havregryn
1 dl socker
2,5 msk kakao
1 msk vaniljsocker
100 gram smör
1 msk vatten
 
Rosa marsipan
100 gram vit blockchoklad
 
Gör så här:
1. Blanda ihop alla ingredienserna.
2. Kavla ut marsipanen och smält chokladen.
3. Rulla längder av chokladbollsblandningen.
4. Rulla in chokladbollsblandningen i marsipanen, skär dom i lagom stora bitar och doppa ändarna i den smälta chokladen.
5. Jag valde att göra små blommor av sockerpasta och sätta fast på dammsugarna.
 
 
2015-10-11 @ 22:20:03 Allmänt Kommentarer (0)


11 oktober 2015. Kakor!

Här kommer receptet på två sorters kakor, rosa drömmar och strassburgare.
 
Rosa drömmar.
 
Antal: Cirka 50 stycken kakor
Ugnstemperatur: 150 grader

Ingredienser:
100 gram rumsvarmt smör (Jag valde att ta vegetabiliskt margarin)
3 dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
1 dl rapsolja
1 tsk hjorthornssalt
4,5 dl vetemjöl
Några droppar röd karamellfärg

Gör så här: 
1. Värm ugnen.
2. Vispa smör, socker och vaniljsocker länge tills det blir vitt och fluffigt.
3. Tillsätt oljan lite i taget. Tillsätt några droppar röd karamellfärg. Blanda hjorthornssalt med mjölet och rör ner det. Arbeta med händerna ihop till en deg.
4. Dela degen i 2 delar, rulla ut dem till längder och skär dem i 50 bitar. Rulla bitarna till kulor och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.
5. Grädda kakorna mitt i ugnen i 20 minuter.
 
 
Rosa strassburgare med vit choklad. (Glutenfria)
 
Antal: Cirka 25 stycken
Ugnstemperatur: 175 grader
 
Ingredienser:
100 g mjölkfritt margarin
1/2 dl florsocker
1 msk vaniljsocker
75 gram Semper fin mix
1 dl potatismjöl
 
100 gram vit blockchoklad
 
Gör så här:
1. Värm ugnen.
2. Rör matfett, florsocker och vaniljsocker pösigt. Tillsätt mjölmix och potatismjöl lite i taget och rör kraftigt hela tiden.
3. Spritsa degen i långa längder direkt på en bakpappersklädd plåt.
4. Grädda längderna i mitten av ugnen i ca 10 minuter.
5. Låt strassburgare svalna något och skär varje längd i ca 10 kakor.
6. Smält chokladen och häll i den i en spritspåe, gör ett litet hål och ringla över strassburgarna.
 
 
2015-10-11 @ 22:01:07 Allmänt Kommentarer (0)


11 oktober 2015. Cupcakes!

Hej på er.
 
Igår hade vi namngivelse för Melanie. Jag kommer att berätta mer om hela dagen senare, men först kommer jag att lägga ut recept på det jag bakade då många har frågat om det. Börjar med cupcake-sen. Det var två olika sorter, en chokladmuffins med fyllning, vaniljfrosting och sockerpasta, samt en vegansk & glutenfri muffins, med hallonmousse och vaniljfrosting.
 
Chokladmuffins med fyllning, vaniljfrosting och sockerpasta.
 
Antal: Cirka 35 stycken.
Ugnstemperatur: 225 grader.

Ingredienser:

Muffins:

100 gram fast margarin eller smör
4 ägg
4 dl socker
5 dl vetemjöl
2 msk vanillinsocker
2 msk kakao
2 tsk bakpulver
2 dl grädde

Fyllning:
1 förpackning vaniljvisp
200 gram mörk blockchoklad

Frosting:
300 g mjukt smör
3 msk mjölk eller grädde
4,5 tsk vaniljsocker
Cirka 6 dl florsocker
 
Sockerpasta i valfria färger. Jag valde att göra "lock" med en rund pepparkaksform, sedan gjorde jag blommor av sockerpastan och satte på "locket." Men låt fantasin flöda.

Gör så här:

Muffins:

1. Värm ugnen. Placera formar på en plåt.
2. Smält det fasta fettet och låt det svalna.
3. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl, vanillinsocker, kakao och bakpulver. Sikta sedan ned det i smeten. Rör sedan ned det smälta fettet och grädden. Fördela därefter smeten i formarna.
4. Grädda i mitten av ugnen cirka 10 minuter.
 
Fyllningen:
1. Smält blockchokladen. Vispa sedan upp vaniljvispen med en elvisp.
2. När chokladen svalnat något, blada i den i vaniljvispen.
3. Låt muffinsen svalna. Skär sedan ur en bit på toppen och fyll med chokladkrämen, sätt därefter på "locket". Har man en avlång tyll kan man även ha i fyllningen i en spritspåse och spritsa in i muffinsen.
 
Frosting:
1. Vispa smöret mjukt och krämigt med en elvisp, tillsätt mjölk/grädde och vaniljsocker.
2. Sikta i florsockret, lite i taget tills du får en jämn och krämig frosting. Vill du ha en krämigare frosting, tillsätt mer vätska.
3. Sätt en tyll i en spritspåse och fyll påsen med frosting. Spritsa dina cupakes när muffinsen svalnat.
4. Därefter kan man, om man vill, dekorera med sockerpasta.
 
 
 
Veganska & glutenfria muffins med hallonmoussefyllning och vaniljfrosting.
 
Antal: Cirka 35 stycken.
Ugnstemperatur: 225 grader.
 
Ingredienser:
 
Muffins:
7,5 dl mjöl (Jag vägde det och böt ut mot semper fin mix)
3,5 dl socker
1,5 msk bakpulver
3 tsk vaniljsocker
150 g vegetabiliskt margarin eller 1 dl rapsolja
1,5 dl sojagrädde
3 dl sojamjölk

Hallonmousse:
250 gram hallon
4 msk multisocker
75g g cream cheese, laktosfri eller soyabaserad
2,5 dl laktosfri vispgrädde eller soja/havrevisp av en sort som går att vispa

Frosting:
300 g vegetabiliskt margarin
3 msk sojagrädde
4,5 tsk vaniljsocker
Cirka 6 dl florsocker
Valfri karamellfärg


Gör så här:

Muffins:

1. Smält margarinet. Rör ihop mjöl, socker, bakpulver och vaniljsocker. Vispa, helst med elvisp, ner margarin, sojagrädde och sojamjölk. Blanda väl.
2. Häll i muffinsformar, fyll formen till 3/4 och grädda i 12 minuter.

Hallonmousse (fyllningen):
1. Koka upp hallonen och mosa dem med en visp. Rör i gelésockret och sjud tills det löst sig i max 1min.
2. Låt svalna och vispa under tiden grädden, den ska vara "normalvispad" inte hårt men fast.
3. Rör runt i hallonblandningen så att det inte är stelnade klumpar, rör ner cream cheesen i hallonblandningen och rör sedan ned allt i grädden. 
4. Låt stå i kylen ett tag innan användning, jag lät den stå över natten.
5. Låt muffinsen svalna. Skär sedan ur en bit på toppen och fyll med hallonmoussen, sätt därefter på "locket". Har man en avlång tyll kan man även ha i fyllningen i en spritspåse och spritsa in i muffinsen.


Frosting:
1. Vispa smöret mjukt och krämigt med en elvisp, tillsätt sojagrädde och vaniljsocker. Sikta i florsockret, lite i taget tills du får en jämn och krämig frosting. Vill du ha en krämigare frosting, tillsätt mer vätska. Jag valde att göra frostingen rosa.
2. Sätt en tyll i en spritspåse och fyll påsen med frosting. Spritsa dina cupakes när muffinsen har svalnat.

 

 
2015-10-11 @ 21:24:00 Allmänt Kommentarer (0)


5 oktober 2015. 4 veckor!

Hallå där!

Idag har det gått precis 4 veckor av min resa, resan mot ett bättre liv. Idag är det 4 veckor sedan den första invägningen och sedan jag tog lite olika mått på kroppen. Så idag tänkte jag att det är dags för en uppdatering på hur dessa veckor har gått.

Jag valde att göra invägningar en gång i veckan och mätning var fjärde vecka. Veckan som varit nu, vecka 4, hade jag väldigt låga förväntningar inför invägningen då jag ätit lite mer än vanligt och tränat lite mindre än vanligt. Men jag lyckades även denna veckan att gå ner lite. Denna vecka kommer träningen bli lite lidande då jag har fullt upp inför Melanie's namngivelse som är på lördag. Så vi får se vad jag hinner med helt enkelt. 

Dessa 4 veckor har i alla fall gett resultat som är över förväntan för mig. Totalt har jag gått ner 5,5 kg och har 12,5 kg kvar till mitt första mål. Sedan mätte jag magen när jag började (hänget jag fått efter att ha fött 2 barn), minus hela 8 cm, under brösten har det minskat 5 cm, låren har minskat med 3 cm och armarna med 2 cm. Det går framåt och jag är för en gångs skull väldigt stolt över mig själv. Nu är det bara att fortsätta kämpa så är jag "snart" i mål. Ha en fin kväll. ♡
2015-10-05 @ 17:59:02 Allmänt Kommentarer (1)


23 september 2015. Min resa.

Hejsan!

I måndags var det dags för invägning igen och jag blev mycket glad över resultatet den här gången också. Så länge jag går ner minst 0,3 kg i veckan så kommer jag vara nöjd, då vet jag att jag når mitt mål inom ett år. Totalt dessa två veckor har jag gått ner 3,4 kg. Genom att träna och äta mindre, mer än så gör jag inte. Håller mig till samma mat som tidigare, fast äter betydligt mindre. Antingen går jag PW 1 timme - 7 km, eller så kör jag på crosstrainern i 25-30 minuter, samt 30-dagarsutmaningen som idag var inne på dag 17.

Har fått en del frågor om det och så här ser det ut, det är vilodag var fjärde dag vilket jag tycker är skönt, annars hade mitt knä aldrig orkat. Triceps Dips har jag bytt ut mot rygglyft, annars gör jag alla som dom är. Det blir verkligen jobbigare och jobbigare, men det är hur kul som helst. Jag köpte hem hela paketet med alla apparna, istället för var och en då det hade kostat mer. 



Nu är det tyvärr så att i slutet av juni tappade jag min telefon så min display sprack, har dragit ut på att laga den för länge nu så den börjar ge upp. Därför kommer jag lämna in den för lagning snarast och blir då utan telefon ett tag. Det enda jag då kommer åt är Facebook på datorn. Träningen kommer inte bli lidande, kommer hålla allt på papper så länge och för in det på telefon när den är tillbaka. Det enda som får lida under tiden är uppdateringen. 
Men jag kommer nog hinna uppdatera något mer innan jag ska lämna in den. 


Ha det så bra! ♡
2015-09-23 @ 12:46:13 Allmänt Kommentarer (0)


20 september 2015. Vecka 2 av 52.

Hej på er. 

Nu har ytterligare en vecka gått på min resa, vikt kommer tas imorgon - alltid måndagar! Men tänkte berätta lite om min vecka ändå. 

Träningen har gått bra, har gjort något varje dag! Köpte en crosstrainer i onsdags. På grund av att jag känner mig själv och vet att jag kommer ha problem att ta mig ut om det är spöregn eller snöstorm i vinter. Den kom till användning ganska fort då det har varit rätt dåligt väder i veckan. I torsdags tog jag 25 minuter på den och det var mycket jobbigare än att gå i en timme. Förstår mig dock inte riktigt på den, läste lite på olika sidor och vissa säger att man jämför en crosstrainer med skidor, men på mina 25 minuter stod det att jag "kommit" 7 km, höll en hastighet på 25-30, lite varierat. Men ändå, låter så konstigt. Ja ja, huvudsaken är att jag tränar. 30-dagarsutmaningen går bra, blir allt jobbigare för varje dag som går, men är så skönt när jag fått det gjort, känns så bra efteråt! 

I fredags jobbade jag, 16.00-02.30, under dom 10,5 timmarna gick jag 2 mil, det är ju helt sjukt mycket. Blev helt chockad när jag såg det. Fick lite "sovmorgon" dagen efter och hade så ont i kroppen så jag orkade bara 15 minuter på crosstrainern igår, samt 30-dagarsutmaningen efteråt. Imorse var det strålande sol så det blev en promenad på 1 timme, 7 km. Riktigt skönt var det! Nu ser jag fram emot imorgon och invägningen. Hoppas det går åt rätt håll och att jag i alla fall tappat minst 0,3 kg. Ska bli spännande att se i alla fall. Återkommer med uppdatering om det. Ha det så bra så länge. ♡



2015-09-20 @ 21:26:44 Allmänt Kommentarer (0)


14 september 2015. 1 av 52.

Hejsan!

Idag har jag hållt igång träningen i en vecka, 1 veckan av 52 för att nå mitt mål. Denna veckan började jag egentligen lite smått, började inte så himla seriöst med maten. Det enda jag hållt seriöst är promenaderna och 30-dagarsutmaningen. Men fr.o.m. nu ska jag bli seriös med maten också, äta mindre och oftare. Frukost, lunch, mellis, middag. Frukosten består av havregrynsgröt, kommer antagligen ledsna på det såsmåningom, men då får man väl övergå till fil ett tag, lite variation kan behövas. 

Hur som helst, ska jag nå mitt mål är som sagt snittet 0,3 kg att gå ner i veckan, på denna veckan har jag gått ner 1,3 kg. Trodde inte det var sant, men jag är stolt och blev ännu mer peppad av det. Vet att jag förmodligen inte kommer kunna hålla det måttet varje vecka, men det gör mig inget. 

Imorse när vi vaknade så hade Milton åkt på magsjuka, fy! Så han blev hemma från förskolan och Tobias jobbade från 9.00 - 18.30. Vilket gjorde att vi bara satt hemma idag och jag tänkte ta en ofrivillig vilodag, men när Tobias var hemma 20.15 så gav jag mig ut på en minirunda i alla fall, "bara" 2,6 km, men det var bättre än inget alls och då sprang jag hälften av det. Jag, som hatar att springa, gör det lite smått under promenaderna för att till slut orka springa en längre runda utan att gå. Dessutom blev det bara en kort runda på grund av att jag är väldigt mörkrädd och tycker det är lite otäckt att vara ute och gå själv i mörkret, men huvudsaken är att jag kom ut i alla fall. Milton är som tur mycket bättre redan, han blir så klart hemma från förskolan imorgon, men vi kommer kunna gå ut på en promenad tillsammans, vi håller oss ändå borta från allt folk. 

Uppdaterar om en vecka igen, hur det går med träningen. Ha det bra! ✌🏻️



2015-09-14 @ 21:26:29 Allmänt Kommentarer (0)


9 september 2015. Min resa!

Hej allihopa!

Jag är rätt så kass på att uppdatera bloggen, men det är mycket på gång i livet och jag prioriterar mycket annat. Hur som helst, jag skrev ju ett inlägg tidigare om att jag vill gå ner i vikt osv. Nu tänkte jag faktiskt att jag kan uppdatera lite då och då, om min resa till mitt mål. 

Nu har det gått 11 veckor sedan förlossningen, så jag bestämde mig för att börja min långa resa nu. I söndags var jag så trött, jag sa till Tobias "Imorogn när jag lämnat Milton på förskolan så cyklar jag hem och lägger mig igen, måste vila." Senare samma dag funderade jag på vad jag egentligen hade sagt, så då sa jag till honom "Jag ska fan inte hem och sova efter jag lämnat Milton, jag ska ut och gå." Så blev det också, jag cyklade fram och tillbaka till förskolan med Milton, jag hade redan träningskläderna på mig så jag gick ut direkt när jag kom hem, tog en promenad på 7 km, efter att jag hade gått 4 km så började jag känna av skavsår, så sista kilometerna var hemska. Men jag klarade i alla fall av det, när jag kom hem så hoppade jag på en 30-dagarsutmaning som jag ska hålla på med i 30 dagar. Det är olika övningar man ska göra, var fjärde dag så är det vilodag.

Igår så gick jag en runda på 6,75 km direkt efter jag lämnat Milton på förskolan, det gick rätt så bra, men hade riktigt ont i fötterna av skavsåren, sedan var det utmaningen igen när jag kom hem, det gick jättebra trots träningsvärk (otränad som man är.) Senare på kvällen började jag känna av lite halsont, riktig besvikelse. Så idag, onsdag, tredje dagen, valde jag att skippa promenaden då jag inte ville göra något värre, men jag gjorde ändå 30-dagarsutmaningen. Jag är ändå väldigt pepp på att gå, så imorgon ger jag mig ut på en promenad direkt på morgonen igen. 

Jag känner verkligen för att lyckas nu & jag tror faktiskt på mig själv (för en gångs skull!!) Jag är redan väldigt personlig i mina inlägg, enligt mig själv då jag tidigare aldrig skulle ens ha vågat skriva om detta. Men det ger mig styrka att klara det. Dock har jag valt att inte skriva ut min startvikt, då det känns allt för jobbigt. Dagen (om den kommer) som jag når mitt mål, så kommer jag skriva ut allt, det enda jag kan tala om nu är att jag har hela 18 kg till min (första) målvikt. Sedan får vi se hur det blir efter det. Jag har som jag skrev tidigare valt att ha ett långsiktigt mål, då jag kommer ha mindre press på mig än om jag har ett kortsiktigt, viktigaste är att jag lyckas i min egna takt. Vill jag nå min målvikt på 1 år så ska jag gå ner 0,3 kg i veckan, kanske inte låter mycket, men även det måste jag kämpa för. Vissa veckor kanske det blir mer, vissa veckor kanske det inte blir något alls, vi får se. I måndags tog jag vikten direkt på morgonen och kommer att göra en ny invägning en gång i veckan, sedan tog jag lite olika mått på kroppen och kommer även där ta nya mått en gång i veckan och se om några cm minskat. 

Jag hejar på mig själv och jag hoppas verkligen att jag lyckas! 
2015-09-09 @ 21:28:21 Allmänt Kommentarer (2)


15 juli 2015. Min kropp & mitt dåliga självförtroende.

Jag har alltid, eller åtminstone så länge jag kan minnas, haft otroligt dåligt självförtroende och tyckt att jag varit tjock och ful. Det är fruktansvärt jobbigt och jag tror aldrig att jag kommer komma ifrån den eviga tanken i mitt huvud. Jag vill så mycket med mig själv men jag är rädd för att starta kampen ensam och sedan misslyckas. Jag vill så gärna ha någon bakom mig som stöttar mig för varje dag som går, men är även rädd för det. Jag är rädd för att ha någon där som ser varje sak jag lyckas eller misslyckas med.

Sättet jag ser mig själv på idag är skrämmande. Jag vill inte, varje gång jag ser mig själv i spegeln, behöva må dåligt och bli äcklad över det jag ser. Jag vill kunna känna mig stolt, för att jag har lyckats, som jag faktiskt gjorde en gång i tiden. Jag bodde ensam under en period och då var jag ute och gick en mil om dagen, det gav självklart resultat och jag var väldigt glad över det. Sedan blev jag sambo, och jag har bara mig själv att skylla, att jag då slutade vara lika aktiv som tidigare med mina powerwalks och tyvärr gick jag då upp några kilon igen.. I samma veva blev jag gravid med Milton, jag hade inga problem med mina gravidkilon jag gick upp, det var totalt 16 kg. Jag gick dock bara ner 10 kg av dom efteråt och kände just då för stunden att jag kunde ta tag i träningen senare och istället bara fokusera på min son och mitt nya liv som mamma, vilket jag gjorde. Så därav tappade jag inte fler kilon innan det var dags att bli gravid igen. Denna graviditeten gick jag först ner 4 kg och sedan gick jag upp totalt 3 kg från min startvikt, nu är det 3 veckor sedan förlossningen och jag har gått ner 10 kg, utan att göra något.

Jag är långt ifrån nöjd och det kommer ta tid att bli nöjd, jag vill inte gå på dieter eller liknande för att tappa mina kilon, jag vill motionera och äta bättre för att lyckas och jag vet att bara jag tar tag i saken så kommer jag att lyckas, oavsett hur lång tid det än kommer ta. Jag har hellre ett långsiktigt mål än ett kortsiktigt. Jag vill verkligen det här för min skull, och även för mina barns skull då jag kommer att må mycket bättre och ha mer energi över åt dom. 

Något jag längtar efter, något jag drömmer om, är att kunna åka till en strand, med en massa andra människor, och bada med mina barn i framtiden. Jag minns så väl senaste gången jag badade i bikini, om man ens kan kalla det så, det var som ett badlinne och bikinitrosor, men självklart hade jag badshorts över för jag kunde absolut inte visa mina lår, detta var 2007, då var jag 15 år. På grund av mitt dåliga självförtroende så har jag alltså gått miste om 8 somrar med att bada. Med mitt dåliga självförtroende i dagens samhälle så vågar man inte, jag är så otroligt rädd för alla blickar jag skulle få, jag mår så dåligt av att bara tänka tanken. Det är knappt så att jag vågar klä mig i klänning med bara ben, jag vågar inte ligga ute och sola ifall någon skulle se mig, shorts och t-shirt/linne går också bort. Tänk om jag bara hade haft självförtroende nog så att jag bara kunde skita i hur alla andra skulle se på mig, men jag skulle aldrig klara av folks blickar och äcklade miner.

Tänk all ångest och panik man haft över saker, som att duscha efter idrotten i skolan. Jag väntade oftast in i det sista för att så många som möjligt skulle ha hunnit duscha klart före mig så sprang jag in och duschade av mig snabbt som tusan. Att prova kläder när man varit och shoppat med någon kompis som velat se hur det sett ut, man har med en klump i magen visat vissa gånger eller bytt tillbaka till sina egna kläder snabbt för att slippa visa och sagt att det inte satt bra på mig. Alla gångerna någon i klassen har sagt att den är tjock men i själva verket varit pinnsmal, det är då man tänkt "Men vad är inte jag då?". När man hör folk prata om personer som dom tycker är tjocka och man undrar i samma sekund vad dom sitter och tänker om mig, för dom borde ju tänka samma sak fast dom inte kan tala om det för dom vet att det kommer att såra mig så klart.

Nu är jag beredd att kämpa för min egen skull, jag orkar inte längre känna på det här sättet. Jag vill bara kunna vara nöjd, för en gångs skull. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag ska klara av detta! Jag har för första gången i mitt liv valt att skriva något så här personligt öppet på internet, för bara ett år sedan så skulle jag aldrig ha gjort det och heller inte lagt ut den bilden jag lägger ut i slutet av inlägget, även fast den är fullt påklädd så är det hemskt jobbigt. Anledningen till att jag skriver ut detta är inte för att jag vill ha massa kommentarer osv. utan för att det kanske kan få mig att faktiskt kämpa på riktigt nu, ska försöka peppa mig själv och komma igång snart. Jag håller tummarna för mig själv! 


Som gravid känner jag ändå att kroppen är vacker, åtminstone kulan! Men det är för att jag vet att jag hade något fantastiskt jag bar på. Men nu har jag en liten kula kvar där, samt en del till, som jag vill kämpa bort. Men sen vet jag också att min kropp aldrig kommer bli som den en gång var efter två graviditeter, men det stör mig inte. Bara jag får bort det oönskade fettet och blir stolt så är jag nöjd. Vill klara av att se mig själv i spegeln, det är ett stort mål jag har! 
2015-07-15 @ 01:29:14 Allmänt Kommentarer (3)


1 juli 2015. Förlossningsberättelse, Melanie.

På det beräknade förlossningsdatumet den 19 juni så började alla förväntningar verkligen att komma. Hur skulle det bli den här gången? När skulle allting sätta igång? Hur många dagar skulle jag gå över tiden? Hur ser bebis i magen ut?
 
Nu har jag svaren på alla frågorna jag funderade på den dagen. Hela graviditeten har gått så himla fort och dagarna jag gick över var inget undantag. Det gick en dag, två dagar, tre dagar, fyra dagar utan att jag kände någonting alls. Jag väntade på tecken, på samma tecken som kom förra gången, när jag var på femte dagen över tiden, den 24 juni, vaknade jag på morgonen och kände fortfarande ingenting. Kunde inte rå för att känna en liten besvikelse eftersom att jag bara gick över tre dagar med Milton. Jag låg kvar i sängen ett tag medan Tobias fick ta Milton, för jag hade sådan migrän efter en kass natts sömn. Efter ett tag gick jag upp, men kände verkligen att jag inte var ett dugg hungrig, förökte ändå äta men fick bara i mig en halv macka. Fick snapchat från en kompis, som frågade hur det var med mig. Jag svarade att jag inte kände någonting än och att det verkar dröja. Sedan frågade även Tobias om jag inte blödde något och jag hade då precis varit på toaletten, men inget spår av blod. Bara en halvtimme senare behövde jag gå på toaletten igen, och då upptäckte jag blod på pappret, jag blev så glad. Det var det första tecknet innan förlossningen med Milton drog igåg, och så blev det även den här gången. Strax därefter satte värkarna igång, väldigt oregelbundna och inte så starka till en början, men det vände snabbt.
 
Klockan 11.40 fick jag första värken i ryggen, därefter blev dom allt värre och värre. Den här gången gjorde dom mycket ondare direkt från start. Kunde inte alls vara hemma lika länge den här gången, vi ringde till Miltons farmor, som då var i Uppsala, för att se när hon skulle komma hem, hon var då på väg och skulle åka hem. Jag ringde in till förlossningen och talade om att värkarna var igång och hur hela situtionen såg ut, att dom var oregelbundna men sa att det hade gått fort under min första förlossning, så hon sa då att vi skulle packa våra saker och åka in, men att vi inte behövde skynda oss. Så vi väntade bara på att tiden skulle gå, gjorde klart allting vi skulle ha med oss och packade en väska till Milton. Varje värk gjorde då riktigt ont och jag kände bara att jag ville in till lustgasen. När Miltons farmor kom hit så åkte vi in direkt, jag räknade alla värkarna tills vi var på parkeringen på förlossningen. Då hade det gått 3 timmar från min första värk och jag hade totalt haft 20 stycken värkar, vilket inte är mycket. Så jag var rätt säker på att det skulle avta.
 
När vi kom in till förlossningen fick vi komma in på ett rum klockan 15.00 där jag fick ligga och lyssna på bebis hjärtljud och dom kollade värkarna, barnmorskan trodde att vi skulle få åka hem igen genom att se hur mina värkar var. Klockan 15.40 gjorde hon en koll och då var jag öppen 6 cm, just då kände jag bara besvikelse, eftersom jag var öppen 8 cm när jag kom in med Milton. Så min tanke var att det skulle ta mycket längre tid den här gången, och eftersom att jag hade så ont av värkarna den här gången så visste jag inte hur det skulle gå. Men precis efter kollen, när jag fick byta om och komma in på ett förlossningsrum så blev mina värkar mer intensiva och regelbundna och det började verkligen kännas nära. Men jag tänkte att det kunde inte vara så nära som det kändes.
 
Jag talade om för barnmorskan att jag födde på pall förra gången och gärna skulle göra det denna gången också eftersom att det var jobbigt att ligga ner när jag hade värkar i ryggen, så hon gick och hämtade en pall till mig och därefter fick jag lustgas och fick träffa barnmorskan som skulle vara med under förlossningen. En ung tjej, helt underbar och riktigt duktig på sitt jobb. Jag blir så imponerad av deras arbete. Hon frågade om jag ville ha något att äta under tiden och jag sa att jag kunde ta något eftersom jag bara fått i mig en halv macka på morgonen, så jag fick i mig lite blåblärssoppa innan allting verkligen drog igång. Värkarna gjorde riktigt ont, men jag tog dom bra och det kändes lätt att ta sig igenom dom med lustgasen även den här gången. Klockan 16.15 sa barnmorskan att hon skulle göra en koll igen för att se hur mycket jag var öppen. Hon kände efter och sa "10 cm." Jag hann inte reagera innan jag utbrast "Skojar du?!" Hon skrattade lite och sa nej. Jag var helt chockad, trodde inte det var sant. Det hade gått så himla fort. Men då förstod jag också varför jag kände som jag gjorde, den smärtan alltså, jösses. Bara fem minuter efter så gick vattnet. Jag låg då fortfarande kvar i sängen, eller jag satt halvt upp, men jag hade inte en tanke på pallen då.
 
Helt plötsligt kände jag bara att det var dags, första krystvärken kom och jag kände hur det tröck på och att bebisen började komma, förstod ingenting just då. Då kom även barnmorskan på att vi glömde bort pallen och sa till undersköterskan "Nu glömde vi pallen, men den är inte att tänka på nu, det hinner vi inte." Då förstod jag att det var nära. Barnmorskan sa då till mig att jag skulle sluta krysta för värken var över, jag tappade kontrollen lite mitt i smärtan där. Hon sa åt mig att vänta på nästa värk. Jag kände bara att jag verkligen inte kunde, men jag gjorde det så klart. Barnmorskan sa att halva huvudet var redan ute, jag kunde få känna om jag ville, men jag kände bara att jag ville ha en värk just då. För smärtan just då går inte att beskriva, att halva huvudet var ute och inte bara kunna klämma ut bebisen, det var inte skönt. Sen hann jag bara säga "Men kan det inte komma en värk nu då?" så kom den och det var min andra krystvärk så kom bebisen ut, klockan 16.36. Jag förstod inte riktigt hur det kunde gå så fort, jag låg bara där helt chockad. Hur kunde det gå så fort?
 
Jag hörde min dotter skrika och jag blev helt varm inombords, fick upp henne på bröstet och känslan var lika mäktig den här gången. Det går inte att beskriva med ord, men att föda barn är det absolut bästa jag gjort, trots smärtan. Den glöms bort så fort. Jag fick ha henne på bröstet ett tag innan Tobias fick ta henne och det var dags för moderkakan att komma ut. Allting gick bra, men det är även en smärta och när dom trycker på magen, det är något av det värsta jag varit med om. Den här gången förlorade jag över 1 liter blod, fick dropp precis efter och dom behövde sy ett stygn.
 
När allting var över kändes det jätteskönt och jag fick upp henne på bröstet igen, jag hade bestämt redan innan att inte amma den här gången, men hon fick i alla fall råmjölken så vi fick ligga där och gosa en stund, sedan fick vi fika och därefter vägde och mätte dom henne. 3615 gram, 50 cm lång och 34 cm i huvudomfång. Helt perfekt liten tjej. Därefter var det dags för att se om jag kunde stå och gå den här gången, och det kunde jag! Blev så lycklig. Förra gången kunde jag inte göra det på ett dygn och det var riktigt jobbigt. Men nu mådde jag verkligen bra efteråt, vi fick ligga kvar inne på förlossningsrummet ett tag innan det var dags att åka upp till BB, där vi fick tillbringa natten. Lillan hade låg temp när hon föddes och jag hade hög, men redan senare på kvällen så var bådas temp normal igen.
 
Dagen efter var det dags för läkarkoll på BB och allting såg bra ut med henne, vilket alltid är en lättnad att höra. Vi blev utskrivna redan dagen efter vid 14-tiden, så då fick vi åka hem till storebror. Idag har det gått en vecka sedan förlossningen och allting fungerar jättebra och vi mår hur bra som helst. Första dagarna var det lite jobbigt om jag gick en bit och inte satt och vilade lite, blev lite yr men det var ingen större fara. Nu känner jag inte av någonting. Nu är jag bara riktigt lycklig över att jag har mina fina barn i mitt liv, så tacksam över det.
 
 
2015-07-01 @ 14:23:00 Allmänt Kommentarer (0)


22 juni 2015. 3 dagar över tiden.

Hej på er. 

Idag har vi kommit så "långt" som 3 dagar över tiden, Milton föddes 3 dagar över tiden och den här gången räknade jag med att gå över fler dagar. Vet inte varför, men kände att jag hade sådan tur med Miltons förlossning att jag inte kan ha lika tur den här gången. 
Men hur känner jag över att jag gått över tiden? För mig är det ingen som helst fara, jag vet att en del mår dåligt över att bara gå över en dag. Men jag mår inte dåligt över det, jag vet ju att bebis kommer snart, när bebis är redo för det. Jag försöker heller inte skynda på det på något sätt som många gör, förstår inte varför man ska ha så bråttom. Självklart längtar jag fruktansvärt mycket och hoppas på att det ska dra igång, helst nu, men jag vet ju att bebis kommer när som. Jag tänker i alla fall inte gå och må dåligt över att bebis inte kommer på BF-dagen, vet ändå hur ovanligt det är och för mig känns det som att jag har rätt inställning till det hela. 



2015-06-22 @ 07:56:45 Allmänt Kommentarer (0)


18 juni 2015. Lägenheten före & efter.

Hallå där!

Nu har vi äntligen börjat komma iordning i lägenheten, det är bara lite smått kvar som ska fixas. Gardiner, toaletterna, men inte mycket mer än så. Känns riktigt bra. Vi blev nästan helt klara 2 dagar innan BF (igår alltså) och det är riktigt bra med tanke på att vi flyttade in 1 juni, och vi bodde hos Tobias föräldrar mellan 10-15 juni. Men nu så, bor vi i vårt nya hem och jag är riktigt nöjd med resultatet. Jag hann faktiskt ta lite före-bilder på hur lägenheten såg ut när vi flyttade in, när den var helt kaos. Så tänkte visa före & efter-bilder så ni får se. 

Hallen:








Vardagsrummet:




Sovrum 1:





Sovrum 2:


Badrum: (inte färdigt)

Toaletten: (ingen före-bild, inte färdigt)


Köket:







Så det är så här vi bor just nu! Sen har vi en uteplats som ska fixas, men den tar jag tag i efter att bebis valt att kika ut. Imorgon är det beräknat, ska bli spännande att se när det blir av. Vi hörs! Ha det så bra, kram. 
2015-06-18 @ 12:03:42 Allmänt Kommentarer (1)


15 juni 2015. Gissningarna på när bebis kommer.

Lite sent ute, men här kommer era gissningar på när bebis kikar ut. 

14 juni 
• Maria G - Flicka, 3356 gram, 50 cm, 07.38.
• Sara - Flicka, 3900 gram, 52 cm.

15 juni 
• Rebecca G - Flicka, 3300 gram, 50 cm, kl. 04.30.
• Emelie G - Pojke, 3560 gram, 51 cm, kl. 04.25.

16 juni 
• Anna J - Pojke, 3450 gram, 49 cm, kl. 02.30.
• Cornelia N - Flicka, 3022 gram, 49 cm.

17 juni 
• Gunilla B - Flicka, 3470 gram, 51 cm.
• Camilla D - Pojke, 3100 gram, 49 cm.
• Lovisa - Pojke, 3120 gram, 50 cm.

18 juni 
•

19 juni 
• Malin J - Flicka, 3700 gram, 51 cm.

20 juni 
• Sofia W - Flicka.
• Sandra H - Pojke, 3675 gram, 49 cm, kl. 05.30.
• Nathalie B - Flicka, 2900 gram, 48 cm, kl. 01.45.
• Jeanette M - Flicka, 3230 gram, 51 cm, kl. 01.38.

21 juni 
• Bella L - Pojke, 3156 gram, 48 cm, kl. 13.00.
• Henrik J - Flicka, 3750 gram, 51 cm, kl. 03.45.
• Helena G - Flicka, 3820 gram, 51,5 cm.

22 juni 
• Mikaela A - 3780 gram, 52 cm.
• Sofia E - Flicka, 3390 gram, 50 cm, kl. 11.05.
• Suada L - Flicka, 2900 gram, 49 cm.
• Ronnie W - 7500 gram, 51,6 cm.
• Nikki M - 3780 gram, 52 cm, kl. 23.42.

23 juni 
• Lina S - Pojke, 3550 gram, 52 cm, kl. 10.15.

24 juni 
•

25 juni 
• Madeleine - Pojke, 3700 gram, 52 cm.

26 juni 
•

27 juni 
•

28 juni 
•

29 juni 
• Mikaela H - Pojke, 3459 gram, 51 cm.

30 juni 
•
2015-06-15 @ 14:18:40 Allmänt Kommentarer (1)


3 juni 2015. Flyttkaos!

Hej på er. 

Vart ska jag börja? Jo, vi har ju nu fått en ny lägenhet. Vi såg verkligen fram emot att flytta ner på bottenplan nu i början av juni och få i ordning vårt nya hem tills bebis kommer. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Egentligen var det en annan person som tackade ja till vår nya lägenhet, men sedan tackade hon nej och då fick vi lägenheten och hade en dag på oss att tacka ja. Vi frågade då om vi fick komma och se lägenheten innan, men det gick inte. Och hyresvärden sa ingenting om hur skicket på lägenheten var heller. Men vi tackade ja till lägenheten i alla fall och skulle inte få se lägenheten förrän 1 juni, klockan 11 på besiktningen. Vi började i alla fall packa ner allting i gamla lägenheten och allting var klart till 1 juni. Precis när vi var på väg och skulle åka till besiktningen med bovärden på nya lägenheten så ringer han och säger att han inte kunde just då, men att det är mycket rust på lägenheten. Hur mycket visste vi inte, men vi fick åka och hämta nycklarna och åka till lägenheten och se hur den såg ut, för vi skulle ju börja flytta in redan då. Vi kommer dit och båda två blir nog lika besvikna, lägenheten var så ful, allting, nästan! Just då fanns det inte så mycket hopp, men bovärden skulle i alla fall komma efter 16 och göra en besiktning. Tills dess började vi köra dit alla våra grejer och när han kom och gjorde besiktningen så fick vi höra att hela lägenheten ska totalrustas, nästan allt förutom lite saker i några rum. 

Kan ju skriva vad som ska göras.
Alla skåpsluckor och garderobsdörrar ska målas vita, alla innerdörrar ska målas vita, alla lister ska målas vita, taket ska målas vitt överallt, golvet ska bytas i sovrummen, köket och vardagsrummet, toalettstolarna ska bytas, alla väggar (förutom toaletternas) ska målas eller tapetseras om, i köket ska bänkskivor fixas, kranen bytas, alla dörrkarmar ska fixas till och målas, sen är det lite småfix inne på stora toaletten. Så hade vi fått sett lägenheten innan så hade vi inte behövt packat allting och flyttat redan den 1 juni, eftersom vi ändå har kvar den gamla lägenheten så hade vi kunnat bo där tills rusten är klar. Så än trivs vi inte här, eftersom vi inte kan börja sätta upp några saker eller så. Vi är jätteglada över att få lägenheten rustad, så klart. Men det är inte roligt att behöva bo här medan det rustas. Sen vet man inte heller när bebis väljer att kika ut, hoppas i alla fall att det inte sker innan BF-dagen, för då har dom nog kommit en bra bit här, för vi fick veta idag att dom redan kommer imorgon och lägger golven. Nästa vecka ska målarna komma och börja. Vi berättade för dom om vår "situation", att vi snart ska ha barn igen och det verkar som att dom prioriterat oss lite faktiskt, vilket vi är hur glada som helst över. Så snart kan vi njuta av vår nya lägenhet och få känna oss "hemma". Så, så här ser mitt liv ut just nu! Rena rama flyttkaoset, men det blir snart bra och jag försöker blicka framåt. 

Idag har jag även varit till barnmorskan och allting såg bra ut med bebis i magen. Alltid en lättnad att höra! På vägen dit fick jag ett samtal, Milton har fått förskoleplats, han ska börja inskolningen den 31 augusti. Fanns bara en plats kvar och den fick han, så kul. Speciellt för honom, som får leka av sig med andra barn om dagarna. Nu ska jag få i mig något att äta innan Milton vaknar, ha det så bra allihopa! ♡



Dagens bebismage i vecka 38, (37+5).
2015-06-03 @ 14:13:14 Allmänt Kommentarer (0)


26 maj 2015. Graviditeten.

Hallå allihopa!

Vi börjar närma oss mål nu, idag är det bara 24 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum och det märks kan jag säga. Jag har haft en väldigt lätt graviditet, utan några större besvär. Bara smågrejer som inte ens har varit värda att nämna egentligen. Men nu börjar det faktiskt bli jobbigt, hade aldrig den här känslan med Milton, men nu har jag det. Antagligen för att jag har fullt upp hela dagarna med att ta hand om Milton så man får inte samma vila nu. Jag har börjat sova riktigt dåligt på nätterna, måste upp på toa flera gånger, det är varmt som tusan, sen sover jag inte så där tungt som jag brukar. Så jag är inte alls utvilad, på dagarna kan jag ju inte heller bara lägga mig och vila när jag vill. Men får försöka samla ihop min sista energi nu eftersom att vi ska flytta på måndag och helgen kommer bestå av packning och städning.

Något som jag märkt nu, som skiljer sig från graviditeten med Milton, är att jag den här gången har lite förvärkar. Jag hade inga med Milton alls, utan det sa bara pang så satte det igång. Även andra "tecken" på att det närmar sig som jag hade med Milton, dock inte så här tidigt. Förra graviditeten kom dessa tecken 1-2 veckor innan Milton föddes. Så nu får man stå ut med det lite längre, men det går så fort ändå nu! Jag älskar verkligen att vara gravid, skulle gärna fortsätta vara det, men längtar så mycket efter bebis nu att jag bara vill ha juni, midsommarafton och värkar! 

Bilder på magen från igår.

En gravidmage, finns det något vackrare? Ja, säkert för många av er. Men jag tycker det är något av det absolut vackraste som finns, speciellt när man vet vad som finns där inne. Jag som alltid haft extremt dåligt självförtroende och mått dåligt över hur jag ser ut, kan inte annat än älska min mage nu, jag har aldrig någonsin känt mig så fin som när jag är gravid. När jag väntade Milton var jag lite orolig över att ta kort på magen och lägga ut bilder på den när några frågade om det, men jag gjorde det och fortsatte med det hela graviditeten, vilket känns rätt stort för mig att jag vågade. Men jag bär på ett liv, på mitt barn, som är en stor del av mig och därför känner jag mig fin när jag är gravid och den känslan är fantastisk, att få känna sig fin. Tycker att alla gravida är så sjukt vackra, små som stora magar, bristningar eller inte. Det är bara så vackert. Blir så ledsen när jag hör gravida säga att dom känner sig fula och feta, men man är inte fet, man är gravid och bär på ett barn. Det är sådan stor skillnad. Tycker alla gravida ska njuta av sina magar och känna sig vackra! ♡



2015-05-26 @ 11:14:50 Allmänt Kommentarer (1)


22 maj 2015. Vad tror ni?

När jag var gravid med Milton bad jag er gissa på datum, längd, vikt, osv. Dock inte kön, eftersom vi gick ut med det då. Tyckte det var en rolig grej så tänkte göra samma sak igen! Idag går jag in i vecka 37, (36+0) och det är endast 28 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Så det vore roligt om ni ville göra en gissning så att jag kan göra en lista på det den här gången också. :) Bebis är beräknad 19 juni. Så, vad tror ni? ♡

2015-05-22 @ 15:43:43 Allmänt Kommentarer (2)


20 maj 2015. 30 dagar kvar.

Hej allihopa!

Det är verkligen en speciell känsla i kroppen nu, en speciell känsla av lycka. Det är bara 30 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum idag, det är ju ingenting. Så nära nu och jag är så förväntansfull och nyfiken. Igår var jag hos barnmorskan och allting såg bra ut. Blodtrycket låg på 120/75, +1 kg, magens mått var 33 cm, inte växt alls sedan senaste besöket för två veckor sedan, men jag följer min kurva jättefint. Det bästa av allt, bebis är fixerad! Det känns så skönt. Allting verkar gå vägen denna gången också, mått bra större delen av graviditeten och sluppit dom där värsta besvären man kan ha. Just nu är det bara jobbigt att jag inte riktigt sover så tungt om nätterna så är inte utvilad ordentligt och är jättetrött på dagarna, har inte alls lika mycket ork längre. Har ju en 16-månaders som kräver rätt mycket så det blir lite slitsamt. Nu längtar jag verkligen till den här sommaren, som kommer bli helt bäst! Ser verkligen fram emot att få tillbringa sommaren med min fina familj och vår nya bebis! I vårt nya hem dessutom, har nog inte skrivit om det här? Vi har fått en ny lägenhet här i Tierp, på bottenplan med uteplats. Slippa trappor och balkong, så skönt! Inflytt är redan 1 juni, så vi har lite att stå i här hemma och som höggravid är det inte så jättelätt att orka med packning och städning. Bära får jag inte göra så det får Tobias sköta, synd bara att han jobbar så mycket så jag vet inte riktigt när vi ska få tiden till att flytta allting, den 4-7 juni ska jag faktiskt ge mig på att jobba lite på Tierps arena också, kommer antagligen bara stå i kassan så förhoppningsvis blir det inte så ansträngande. Nu ska jag busa med Milton och snart börja med maten innan Tobias kommer hem. Kram på er. 




2015-05-20 @ 15:25:30 Allmänt Kommentarer (0)


15 maj 2015. Leksand!

Hej på er. 

Jag är hemma hos mina föräldrar i Leksand med Milton, vi har det hur bra som helst. Det enda jag skulle vilja ha lite bättre är vädret. Igår var det i alla fall sol, dock blåste det väldigt mycket hela dagen och det förstör så mycket, blir så himla kallt. Annars njuter vi fullt ut av tiden här och Milton tycker det är så himla roligt att busa med mormor & morfar. Tänkte bjuda på lite bilder som jag tog igår, mer bilder från hela veckan tänkte jag lägga upp någon annan dag!

Kan även slänga in att idag går jag in i vecka 36, (35+0) och har bara 35 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Helt galet, det är ju ingenting. Så himla nära nu och jag längtar som en tok! 











2015-05-15 @ 13:08:45 Allmänt Kommentarer (0)


5 maj 2015. Mysiga dagar!

Hallå där!

I helgen när Tobias var ledig så slipade vi klart vårat bord och stolarna som vi har i vardagsrummet och på söndagen började han och hans pappa att måla det. I lördags var vädret inte någon höjdare, var mulet större delen av dagen och vädret bjöd även på lite regn. Söndagen var det strålande sol och väldigt varmt, hur skönt som helst. Vi grillade hos Tobias föräldrar och Milton var ute och lekte nästan hela dagen. Så härligt när man verkligen tar vara på det fina vårvädret! Längtar så mycket till sommaren nu, att få njuta av fint väder och en massa roliga dagar under Tobias semester när vi äntligen är 4 i familjen. 

Igår var jag till Marie och Milton fick träffa söta Arvid och leka med honom. Jag blev bjuden på riktigt god lunch, ost- och skinkpaj med en god sallad till. När jag kommer hem från Leksand ska vi ses någon dag för att jag ska fotografera hennes solstråle, så då hoppas jag att vädret kommer vara på vår sida! 

Imorgon är det dags för besök hos barnmorskan igen, för min del. Ska få lyssna på bebis hjärtljud och mäta magen, ta prover och allt det där vanliga. Hittills har bebis följt sin kurva väldigt bra i magen så jag hoppas det fortsätter så. Milton avskyr att vara med på besöken, han ska bara pilla på allting han inte får, så imorgon ska jag lämna honom hos hans farmor innan jag ska iväg. 

Tänkte avsluta med lite bilder från helgen, ha det så bra allihopa! ♡







2015-05-05 @ 17:13:05 Allmänt Kommentarer (0)


3 maj 2015. Svaren från frågestunden.

Nu har jag tagit mig tid till att svara på frågorna jag fick in under frågestunden. Så här har ni frågorna och svaren. Är det något mer ni vill veta så är det självklart bara att slänga in en kommentar i något inlägg så svarar jag på det.

 

 

• Hur har det fungerat med Tobias under er relation?
♥ Jag tycker att det har fungerat bra för det mesta, men som med allting annat här i livet så har det självklart varit upp och ner, vi har både med- och motgångar som vi kämpar oss igenom tillsammans. Just nu är vi i en punkt i livet där allting är väldigt bra och det räcker för mig.

 

• Hur trivs du där du bor nu?

♥ Jag har inte haft någon direkt möjlighet att skaffa vänner här och det påverkar hela situationen. Jag är en väldigt social person som tycker om att umgås med mina vänner och det saknar jag enormt mycket nu när jag inte har dom nära mig. Dessutom har jag fortfarande kvar drömmen om ett hus i Stockholms-trakten, men helst av allt vill jag just nu bara närme familj och vänner.

 

• Skiljer det sig något på dina två graviditeter?

♥ Inte mycket alls faktiskt, jag har mått mer illa den här graviditeten och det har varit lite värre illamående. Magen har även växt fortare, men annars så är dom väldigt lika.

 

• Hur mår du under graviditeten?

♥ Första veckorna mådde jag ganska dåligt, varenda morgon var det illamående, pågick till ungefär vecka 15. Efter det så var jag inte i dom så kallade spökveckorna ett bra tag då jag inte alls kände mig gravid. Men efter att veckora gick, magen började växa och bebisen röra på sig så har jag mått jättebra. Det enda är väl att man känner att nästan alla man gör är tyngre och att hålla igång en hel dag är rätt jobbigt.

 

• Var båda barnen planerade?

♥ Ja, det var dom. Slutade med mina p-piller när vi pratade om att skaffa barn (Milton) och började inte igen efter graviditeten för att vi hade pratat om att skaffa barn tätt.

 

• Ville ni båda ha barnen tätt och varför?

♥ Ja, det hade vi pratat om under graviditeten med Milton. Efter att Milton föddes så ville vi båda ha ett syskon till honom, så vi bestämde oss för att ha dom tätt. Anledningen till att jag vill ha mina barn tätt är för att jag vill att dom ska ha en nära relation med varandra, dom kommer ha nytta av varandra senare i livet och även i början då dom kommer kunna leka med varandra.

 

• Hur många olika ställen har du bott på?

♥ Först 1 ställe i Vallentuna, sedan 2 ställen i Siljansnäs, därefter 2 ställen i Leksand, sedan blev jag sambo med Tobias och flyttade till Karlholm och nu bor vi i Tierp.

 

• Hur länge har du velat ha barn?

♥ Jag har alltid varit livrädd för att föda barn och sagt att jag inte vill ha barn på grund av det, men jag är så otroligt barnkär så jag har känt en längre tid att jag velat ha barn ändå, typ sedan jag var 16 år. Men jag har inte haft rätt person i livet att skaffa barn med förrän jag träffade Tobias.

 

• Hur träffades du och Tobias? Har ni varit tillsammans länge?

♥ Sommaren 2012 så jobbade jag på en restaurang på en camping i Leksand där jag serverade och stod i baren. Jag tackade först nej till det jobbet men ändrade mig efter ett tag och tog det ändå, vilket jag inte ångrar idag. Tobias och hans familj var där på semester och besökte restaurangen varje kväll onsdagen till lördagen, jag hade turen att jobba varje kväll då och stod i baren. Första kvällen så var han fram och beställde lite dricka av mig och vi småpratade lite, på torsdagen småpratade vi lite igen och eftersom att vi måste fråga gästerna om dom vill ha kvittot när dom köpt något så var jag tvungen att fråga honom varje gång han var fram och köpte, en gång sa jag att jag antog att han inte ville ha kvittot den gången heller, men då bad han om mitt nummer på det. Så jag skrev upp det och på natten vid klockan 1 så ringde han mig och jag slutade precis då så vi träffades och satt och pratade i en timme. Efter att han hade åkt hem så pratade vi ingenting förrän på min födelsedag i slutet av augusti då han skrev grattis till mig och vi började prata. Sista helgen i september kom han och hälsade på mig i Leksand och efter det så var han hos mig nästan varje helg. I oktober har vi varit tillsammans i 3 år.

 

• Står du nära Tobias familj?

♥ Ja, det skulle jag säga. Jag och Milton är hos hans mamma och umgås med henne rätt ofta om dagarna då vi inte har så mycket annat för oss. Tycker att vi har en bra relation med varandra, kan prata om allt möjligt utan att något ska kännas stelt.

 

• Hur känner du kring allting med Hollie nu? Känner du att hon är på rätt plats?

♥ Jag tycker fortfarande att det är jättejobbigt och jag har svårt att förstå att jag aldrig mer får träffa henne. Drömmer mardrömmar om henne ibland och tänker på henne varje dag. Jag vet inte om hon är på rätt plats, men jag vet att hon har det bättre än hon hade det här och det är huvudsaken.

 

• Vad tycker du om mammalivet?

♥ Jag tycker det är helt fantastiskt, över förväntan. Ser allting positivt och försöker ta vara på varje sekund av det. Tycker fortfarande att det är lite overkligt att jag har min egna son som förgyller mina dagar och snart har jag en till liten hos mig. Så lycklig!

 

• Kan inte du berätta lite om dig själv? Vart du bor, hur gammal du är, vad du gillar att göra, vad du jobbar med och lite sånt?

♥ Jag bor i Tierp, som ligger i Uppsala län. Född i Stockholm där jag bodde mellan 1992-2000, då flyttade jag och min familj till Siljansnäs och därefter till Leksand innan jag hamnade här. Jag fyller 23 år den 29 augusti. Jag tycker om att baka och laga mat, fotografera, min familj står högst upp på listan, träffar gärna nya människor och är gärna ute och hittar på saker. Jag gick hotell- och restaurang på gymnasiet och är utbildad till servitris, kock, receptionist och bartender. Just nu har jag inget jobb men är inne på mitt sjätte år som servitris och bartender nu. Helst av allt vill jag öppna ett eget konditori och främst satsa på cupcakes.

 

• Hur har Milton reagerat på allting med Hollie? Märker han av att hon är borta?

♥ Har inte märkt någon större reaktion från hans sida, tror han är för liten för att förstå. Dom lekte med varandra varje dag och hade otroligt roligt tillsammans, så när man visar en bild på henne så reagerar han och känner igen henne. Men tror inte att han märker av att hon är borta på samma sätt som jag.

 

• Fick ni försöka länge innan du blev gravid, båda gångerna?

♥ Jag slutade med p-piller två månader innan jag blev gravid med Milton, så det gick fort. Innan den här graviditeten pratade vi om att vi skulle ha ett syskon med planerade inte direkt in när, utan det hände när det hände. Har inte varit så att vi behövt försöka länge, så det är skönt.

2015-05-03 @ 22:16:00 Allmänt Kommentarer (0)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
  • Till bloggens startsida
Sök i bloggen
Senaste inläggen
  • 11 oktober 2015. Kakor!
  • 11 oktober 2015. Kakor!
  • 11 oktober 2015. Cupcakes!
  • 5 oktober 2015. 4 veckor!
  • 23 september 2015. Min resa.
  • 20 september 2015. Vecka 2 av 52.
  • 14 september 2015. 1 av 52.
  • 9 september 2015. Min resa!
  • 15 juli 2015. Min kropp & mitt dåliga självförtroende.
  • 1 juli 2015. Förlossningsberättelse, Melanie.
  • 22 juni 2015. 3 dagar över tiden.
  • 18 juni 2015. Lägenheten före & efter.
  • 15 juni 2015. Gissningarna på när bebis kommer.
  • 3 juni 2015. Flyttkaos!
  • 26 maj 2015. Graviditeten.
  • 22 maj 2015. Vad tror ni?
  • 20 maj 2015. 30 dagar kvar.
  • 15 maj 2015. Leksand!
  • 5 maj 2015. Mysiga dagar!
  • 3 maj 2015. Svaren från frågestunden.
Kategorier
  • Allmänt
  • Bebis
  • Hemmet
  • Kärlek
  • Vardag
Arkiv
  • Januari 2016
  • December 2015
  • November 2015
  • Oktober 2015
  • September 2015
  • Juli 2015
  • Juni 2015
  • Maj 2015
  • April 2015
  • Mars 2015
  • Januari 2015
  • Augusti 2014
  • Juli 2014
  • Juni 2014
  • Maj 2014
  • April 2014
  • Mars 2014
  • Februari 2014
  • Januari 2014
  • December 2013
  • November 2013
  • Oktober 2013
  • September 2013
  • Augusti 2013
  • Oktober 2012
  • Juni 2012
  • Maj 2012
  • April 2012
  • Mars 2012
  • Februari 2012
  • Januari 2012
  • December 2011
  • November 2011
  • Oktober 2011
  • September 2011
  • Augusti 2011
  • Juli 2011
  • Juni 2011
  • Maj 2011
  • April 2011
  • Mars 2011
  • Februari 2011
  • Januari 2011
  • December 2010
  • November 2010
  • Oktober 2010
  • September 2010
  • Augusti 2010
  • Juli 2010
  • Juni 2010
  • Maj 2010
  • April 2010
  • Mars 2010
  • Februari 2010
  • Januari 2010
  • December 2009
  • November 2009
  • Oktober 2009
  • September 2009
RSS 2.0