16 april 2015. Smärta & lycka.

Hallå alla fina människor där ute.
 
Tänkte ta och skriva lite om mitt mående senaste tiden. 
När jag fick veta att jag var gravid med Miltons syskon så gick jag ju i tankarna kring hur allting skulle bli med Hollie, jag visste inte då vad jag skulle göra. Jag bara tänkte på det, hela tiden, men ingenting var bestämt. Jag mådde så dåligt då, så dåligt som jag aldrig förr mått. Men när jag fick veta att jag var gravid så blev jag så himla lycklig, så klart. Eftersom vi valde att hålla graviditeten hemlig ganska länge, så gick jag själv, med Tobias då så klart, med denna lyckan samtidigt som jag gick med smärta och mådde dåligt över mitt val jag skulle göra. Det var en väldigt jobbig period och jag fick sådana smärtor i mitt vänstra bröst, vid hjärtat. Då mitt i allt blev jag även orolig över det och valde att kontaka en doktor så jag fick komma på en koll. Det visade sig att jag hade en liten, liten skada på hjärtat. Det berodde på stress och sömnbrist. Doktorn sa åt mig att ta detta på fullaste allvar och försöka få lite ensamtid och vila mer än jag gjorde på dagarna. Precis då, eller strax efter så började Milton sova mycket bättre på nätterna så jag blev mer utvilad. Men stressen satt kvar inom mig, jag var stressad över mitt val och jag kände att jag var tvungen att skynda på lite med att bestämma mig, eftersom att tiden gick och jag förstod att jag inte kunde vänta så länge att vi hann få vårt andra barn. Ni vet ju redan vad mitt val blev, och det tog jag inte långt där efter. Strax efter att jag gjort valet och Hollie flyttade ifrån oss så försvann faktiskt smärtorna vid hjärtat och jag har inte känt av det någonting sedan dess. Dock har andra smärtor kommit, fast inte den typen av smärta, utan smärta av tomhet. För det är så otroligt tomt utan henne och jag har inte släppt det än, det kommer ta tid. Jag älskar henne så, och jag saknar henne mer för varje dag som går. 
 
Försöker åtminstone ta vara på varje dag av graviditeten, jag mår bra och har inga problem med den, så jag njuter fullt ut av att slippa diverse problem man kan få under graviditeten. Men på något sätt så känns det ganska svårt att glädjas fullt ut av den ändå, det är jobbigt att må så dåligt och ändå så bra på samma gång. Jag är lycklig och älskar livet, jag är jättelycklig över att jag snart ska bli tvåbarnsmamma. Men det är så svårt, jag har faktiskt aldrig tidigare känt det så här, att vara lycklig och känna smärta på samma gång. Det är en jättekonstig känsla, vet inte riktigt hur jag ska förklara den heller. Ena dagen kan jag börja gråta över saknaden, andra dagen kan jag bara känna hur gärna jag vill skrika ut min lycka för hela världen. Ibland känner jag bara att jag vill slippa smärtan, att jag vill att den ska gå över. Men samtidigt så måste jag ge den tid, den tid det tar. Frågan är bara, hur lång tid ska den sitta i?
 
Jag är i alla fall tacksam över alla som funnits här för mig igenom allt detta, även om ni kanske inte riktigt har förstått vad jag gått/går igenom så finns ni där. Det betyder jättemycket för mig. Tack för allt stöd! ♥

Kommentarer
Postat av: Jennifer, nybliven mamma till Eleonora

Hej!

Jag är en av dina följare på Instagram och jag har inte följt dig så länge, så nu undrar jag en sak, vad gjorde du under mammaledigheten med Milton? Jag som är nybliven mamma och är väldigt rastlös av mig vill gärna hitta något att göra eller till och med lära känna andra mammor! 😊

Svar: Hej!
Vad kul. :)

Jag har faktiskt varit rätt "fast" tills nu, då jag haft hund under tiden och inget körkort. Så jag har inte kunnat göra allt för mycket när jag varit ensam. Har sambon varit ledig har vi åkt iväg till köpcentrum, lekställen, badplatser osv. Sen har jag varit mycket i Leksand hos mina föräldrar och där har jag även en del vänner som jag då passat på att umgås med. Men nu när jag har lite mer tillgångar och kan ta tåget så har jag varit in till stan, i Uppsala, några gånger. Nu när vädret börjar bli fint så passar vi på att vara ute och leka mycket, annars blir det mycket lek inomhus. ☺️
Jag har tyvärr inte lärt känna så många andra mammor just här, men många på längre håll som man då tyvärr inte kan träffa, ifall man inte åker flera mil. Alltid roligt att få bra kontakt med andra mammor ändå. 😊
Nicole Köhlmark

2015-04-16 @ 22:04:36
URL: http://www.nouw.com/jefner
Postat av: Jennifer, nybliven mamma till Eleonora

Tack för svaret och tack för tipset! Ja, jag själv bor utanför Uppsala och även en liten bit utanför Tierp också, men jag har inga nära vänner kvar när jag vart gravid.. Så jag är rätt ensam dock så har jag ju min familj och några få underbara vänner men dom sitter inte i samma sits med att ha barn osv.. Men det är kul att följa din vardag på Instagram och här, och grattis till den lilla i magen! :)

Svar: Så lite så! :)
Jaså, så då bor du i närheten av mig? Vad heter du på instagram?
Vad kul att höra! Tack så mycket. :)
Nicole Köhlmark

2015-04-18 @ 09:57:23
URL: http://www.nouw.com/jefner
Postat av: Anonym

Det är bra att du tillåter dig känna dessa känslor så att dem inom dig kan bearbetas💗 vid en olycka kommer det lycka på annat sätt. Och jag tror att när bebis är här så kommer smärtan lägga sig så mycket den kan, jag hoppas iallafall det för din skull. Kram på dig fina😘
Katja från (Instagram

Svar: Tack för fin kommentar! Du är så himla snäll. ☺️ Kram på dig finis. 💕
Nicole Köhlmark

2015-04-18 @ 15:58:43
Postat av: Jennifer, nybliven mamma till Eleonora

Jag heter xXJeniiiiferrXx (det är privat konto men det är bara att följa! 😊)

Svar: Toppen! ☺️👌
Nicole Köhlmark

2015-04-19 @ 21:17:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0