Okej, nu ska jag berätta. Berätta om hur mitt liv varit den senaste tiden. Närmare bestämt ett år och sju månader tillbaka.

Jag har levt i en lögn. En fet jävla lögn. Allting var bara en bluff. En bluff jag vägrade inse. En lögn jag inte ville se. Jag förstod inte vad som egentligen hände. Jag levde i min egna lilla bubbla med kärlek. Jag var nog rädd. Jag var rädd för att förlora den personen som jag trodde älskade mig. Den personen som bara ljög. Jag insåg inte att jag levde med en idiot. En jävla idiot. Gång på gång fick jag höra att jag var en idiot, jag var dum i huvudet, jag var en jävla fitta, jag var en dumknullad hora och jag kunde dra åt helvete. En person som lämnade mig ensam en  natt och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Hur tänkte han egentligen? När han berättade för mig att han inte kände så mycket för mig längre blev jag ledsen, ledsen som aldrig förr. Men vi fortsatte och tre dagar senare berättar han att han dom tre dagarna hade låtsas vara glad och kär för att jag skulle må bra. Hur fan kan man må bra av en lögn? Han visste att det värsta jag vet är när folk ljuger och sviker. Han vet om vilket liv jag haft och han har även sagt att jag är den starkaste person han känner. Men ändå gör han något sådant mot mig? Jag trodde på allt han sa, att han älskade mig, att jag betydde allt för honom. Han ville ha våran vänskap kvar, jag lovade honom att försöka på ett villkor. Men han ljög åter igen, och gjorde det bara svårare för mig att vara hans så kallade vän. Det är bara skitsnack allting som kommer ut från hans mun. Jag sa till honom att jag insett nu att han är en idiot och han sa "Det har jag alltid varit" För en gångs skull vågade han erkänna något. Det är så jävla lätt att vara efterklok. Om jag inte hade levt i min jävla bubbla hade allting varit så mycket bättre. Hade i alla fall varit några lögner färre. Jag förstår inte hur man kan skada en person så mycket. Varför vill man förstöra för någon som redan haft det tillräckligt jobbigt? Hur kan man säga till en tjej att hon har problem? Det enda som var mitt problem, var du. Men jag vågade inte inse det. Hur kan en person säga till sin flickvän att hon är en hora? Hur kan han skada henne? Jag förstår inte. Minns så väl när jag berättade hela mitt liv för dig och du sa förlåt för allt du gjort. Men en dag senare var det som bortblåst och du började om på nytt. Jag trodde att du var den rätta för mig. Jag vågade bara se det som var bra. Men nu kan jag inte ens minnas det som var bra, kanske för att allt var en lögn. Det känns som att jag inte ens vet om hälften av lögnerna. Jag vägrade att inse att du alltid svek mig. Du sa att våran tid var den bästa i ditt liv, hur kan man tycka att en tid då man bara ljuger är bäst? Jag har i alla fall lärt mig något av detta, att aldrig vara blind för kärleken. Det känns som att jag aldrig mer kommer lita på någon. Nu kommer jag verkligen få kämpa! Finns det någon där ute som har vett i skallen..?