15 juli 2015. Min kropp & mitt dåliga självförtroende.

Jag har alltid, eller åtminstone så länge jag kan minnas, haft otroligt dåligt självförtroende och tyckt att jag varit tjock och ful. Det är fruktansvärt jobbigt och jag tror aldrig att jag kommer komma ifrån den eviga tanken i mitt huvud. Jag vill så mycket med mig själv men jag är rädd för att starta kampen ensam och sedan misslyckas. Jag vill så gärna ha någon bakom mig som stöttar mig för varje dag som går, men är även rädd för det. Jag är rädd för att ha någon där som ser varje sak jag lyckas eller misslyckas med.

Sättet jag ser mig själv på idag är skrämmande. Jag vill inte, varje gång jag ser mig själv i spegeln, behöva må dåligt och bli äcklad över det jag ser. Jag vill kunna känna mig stolt, för att jag har lyckats, som jag faktiskt gjorde en gång i tiden. Jag bodde ensam under en period och då var jag ute och gick en mil om dagen, det gav självklart resultat och jag var väldigt glad över det. Sedan blev jag sambo, och jag har bara mig själv att skylla, att jag då slutade vara lika aktiv som tidigare med mina powerwalks och tyvärr gick jag då upp några kilon igen.. I samma veva blev jag gravid med Milton, jag hade inga problem med mina gravidkilon jag gick upp, det var totalt 16 kg. Jag gick dock bara ner 10 kg av dom efteråt och kände just då för stunden att jag kunde ta tag i träningen senare och istället bara fokusera på min son och mitt nya liv som mamma, vilket jag gjorde. Så därav tappade jag inte fler kilon innan det var dags att bli gravid igen. Denna graviditeten gick jag först ner 4 kg och sedan gick jag upp totalt 3 kg från min startvikt, nu är det 3 veckor sedan förlossningen och jag har gått ner 10 kg, utan att göra något.

Jag är långt ifrån nöjd och det kommer ta tid att bli nöjd, jag vill inte gå på dieter eller liknande för att tappa mina kilon, jag vill motionera och äta bättre för att lyckas och jag vet att bara jag tar tag i saken så kommer jag att lyckas, oavsett hur lång tid det än kommer ta. Jag har hellre ett långsiktigt mål än ett kortsiktigt. Jag vill verkligen det här för min skull, och även för mina barns skull då jag kommer att må mycket bättre och ha mer energi över åt dom. 

Något jag längtar efter, något jag drömmer om, är att kunna åka till en strand, med en massa andra människor, och bada med mina barn i framtiden. Jag minns så väl senaste gången jag badade i bikini, om man ens kan kalla det så, det var som ett badlinne och bikinitrosor, men självklart hade jag badshorts över för jag kunde absolut inte visa mina lår, detta var 2007, då var jag 15 år. På grund av mitt dåliga självförtroende så har jag alltså gått miste om 8 somrar med att bada. Med mitt dåliga självförtroende i dagens samhälle så vågar man inte, jag är så otroligt rädd för alla blickar jag skulle få, jag mår så dåligt av att bara tänka tanken. Det är knappt så att jag vågar klä mig i klänning med bara ben, jag vågar inte ligga ute och sola ifall någon skulle se mig, shorts och t-shirt/linne går också bort. Tänk om jag bara hade haft självförtroende nog så att jag bara kunde skita i hur alla andra skulle se på mig, men jag skulle aldrig klara av folks blickar och äcklade miner.

Tänk all ångest och panik man haft över saker, som att duscha efter idrotten i skolan. Jag väntade oftast in i det sista för att så många som möjligt skulle ha hunnit duscha klart före mig så sprang jag in och duschade av mig snabbt som tusan. Att prova kläder när man varit och shoppat med någon kompis som velat se hur det sett ut, man har med en klump i magen visat vissa gånger eller bytt tillbaka till sina egna kläder snabbt för att slippa visa och sagt att det inte satt bra på mig. Alla gångerna någon i klassen har sagt att den är tjock men i själva verket varit pinnsmal, det är då man tänkt "Men vad är inte jag då?". När man hör folk prata om personer som dom tycker är tjocka och man undrar i samma sekund vad dom sitter och tänker om mig, för dom borde ju tänka samma sak fast dom inte kan tala om det för dom vet att det kommer att såra mig så klart.

Nu är jag beredd att kämpa för min egen skull, jag orkar inte längre känna på det här sättet. Jag vill bara kunna vara nöjd, för en gångs skull. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag ska klara av detta! Jag har för första gången i mitt liv valt att skriva något så här personligt öppet på internet, för bara ett år sedan så skulle jag aldrig ha gjort det och heller inte lagt ut den bilden jag lägger ut i slutet av inlägget, även fast den är fullt påklädd så är det hemskt jobbigt. Anledningen till att jag skriver ut detta är inte för att jag vill ha massa kommentarer osv. utan för att det kanske kan få mig att faktiskt kämpa på riktigt nu, ska försöka peppa mig själv och komma igång snart. Jag håller tummarna för mig själv! 


Som gravid känner jag ändå att kroppen är vacker, åtminstone kulan! Men det är för att jag vet att jag hade något fantastiskt jag bar på. Men nu har jag en liten kula kvar där, samt en del till, som jag vill kämpa bort. Men sen vet jag också att min kropp aldrig kommer bli som den en gång var efter två graviditeter, men det stör mig inte. Bara jag får bort det oönskade fettet och blir stolt så är jag nöjd. Vill klara av att se mig själv i spegeln, det är ett stort mål jag har! 

Kommentarer
Postat av: Ester - ettkreativtliv.se

Så fint och starkt av dig att dela! Det är nog en kamp som många känner igen sig i. Fortsätt kämpa! Vill också bara skriva att du är ju såå fin och jag hoppas att du kan se det själv snart också. <3

2015-07-15 @ 08:09:30
URL: http://ettkreativtliv.se
Postat av: Nicole

Du är grymt bra bruden och otroligt vacker! Du förtjänar att ha bättre självförtroende! Saknar dig som fan bruden och du är värd allt i värden så som du kämpar!!! ♡♡

2015-07-15 @ 08:27:46
Postat av: Från en tvåbarns mamma till en annan tvåbarns mamma!!

Du är grym!!💜 Det är fruktansvärt jobbigt med kropps ideal i dagens samhälle! Det är inte lätt att vara kvinna i dag! Men du är guld värd!! Keep going älskade Nicole💜!!

2015-07-16 @ 09:00:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0