Sitter vid köksbordet och har precis druckit kaffe med mamma, som ska iväg till jobbet strax. Igår passade vi på att åka över till mormor och fikade där, sen var vi iväg och köpte en svart skjorta till mig så jag kan jobba nu i helgen. Efter det gick jag till Karins mormor och därefter åkte vi till Siljan och tog en fika tillsammans med Tina! Riktigt trevlig dag, Karin skjutsade hem mig efter det och jag började med maten tills pappa kom hem. Sen tittade vi på någon serie tillsammans, riktigt spännande! Idag var jag och mamma en sväng till Insjön och tittade i lite affärer och sen åt vi lunch tillsammans. Pappa slutar vid halv sju ikväll och jag ska laga maten. Sen får vi se vad resten av kvällen har att bjuda på.

 

Idag är det bara 10 veckor kvar!! Jag säger hela tiden att det "bara" är så långt kvar, men nu är det verkligen bara 10 veckor kvar. Det känns verkligen helt sjukt. Jag kan inte riktigt förstå att jag snart kommer få ha min, min egna son i famnen. Att jag ska bli mamma. Något jag bara haft i tanken tidigare. Hur kommer det bli? Hur kommer jag att vara som mamma? Kommer allting gå bra? Jag har så fruktansvärt många tankar som snurrar runt i skallen. Det är verkligen på riktigt nu, vi ska bilda en familj. Vår alldeles egna lilla familj. Det är ju helt underbart! Pirrar i hela kroppen av bara tanken. Jag älskar redan barnet så himla mycket, det är en sån otroligt speciell känsla. Allting känns helt obeskrivligt, själva tanken av att jag har ett barn i magen, som är mitt och Tobias. Vår lilla pojke. Ja, det går inte att beskriva känslan för er som inte varit med om det själva. Men jag är lycklig, lyckare än någonsin tidigare. 

 

Har pratat med en del andra gravida nu om detta med drömmar, alla konstiga drömmar man har och drömmarna om att ens pojkvän är otrogen under graviditeten och lämnar en. Det är många som har sådana drömmar och det känns faktsikt väldigt jobbigt när man väl drömmer sånt. Drömde senast inatt att Tobias lämnade mig faktiskt, vet egentligen inte varför man ska drömmar sånt när man är så säker på att det inte kommer hända. Jag tror att man är extra orolig över att bli lämnad när man är gravid. Det är mycket känslor och hormoner som spökar i kroppen under dessa 9 månader. Jag avskyr när drömmarna känns så verkliga och man tror att den är sann när man vaknar, får panik. Det värsta som skulle kunna hända under graviditeten vore att bli lämnad av den man älskar. Hoppas att dessa drömmar försvinner snart, dock känns det skönt att veta att dom är normala för gravida och att jag inte är ensam om att drömma så hemska drömmar. 

 

Nu ska jag hänga tvätt och sedan ska jag ut med min lilla sötnos en sväng. Ha en bra kväll, puss & kram! ♥