Hej på er.

Idag går jag in i vecka 31. Kan inte riktigt förstå att det är sant. Redan vecka 31? Det går så extremt fort, aldrig kunnat drömma om att det skulle gå så här fort. Snart har vi vår lilla son hos oss. Vår lilla familj blir snart komplett. Längtan blir bara större och större för varje sekund just nu. Det blir även magen, den växer. Var hos barnmorskan igår och allting såg jättebra ut. Det är så mycket så jag har egentligen noll koll på vad som är vad, men tror det var blodvärdet (?) som blivit mycket bättre än det varit tidigare. Jag mår även riktigt bra nu, jag har fortfarande lite ont i benen och så har jag lite ont i ryggen. Men annars flyter allting på, det enda jag börjat märka nu är att jag kanske börjar bli lite mer känslig nu och kan börja gråta för ingenting, men det är väl så med hormonerna i kroppen.

Förra veckan var jag i Leksand, var hemma hos fina familjen och skulle jobbat torsdag – fredag. Dock blev det bara fredag då jag inte kunde jobba på torsdagen. På morgonen efter att jag vaknat och gått på toaletten så kände jag av en väldigt obehaglig svidande känsla och kände att jag behövde gå på toa hela tiden utan att det kom något. Så jag bestämde mig för att ringa min barnmorska för att fråga om råd, dom skulle ringa tillbaka först vid 14, så det kunde jag inte vänta på. Då ringde jag till vårdcentralen i Leksand, men kom inte fram där, så bestämde mig för att ringa sjukvårdsupplysningen då jag även börjat få ont i området vid njurarna. Jag förklarade situationen och hon sa till mig att jag måste in till vårdcentralen och kolla upp det. Jag sa att jag inte kom fram när jag ringde dom, så hon ringde och fixade en tid åt mig. Tycker att sjukvårdsupplysningen är riktigt bra. Dom har hjälp mig tidigare under graviditeten också. Jag fick en tid 14.45 och om jag hade jobbat skulle jag åkt till Sandviken 14.00. Så fick ringa och säga att jag inte kunde jobba tyvärr. Kändes riktigt tråkigt då jag verkligen sett fram emot lite jobb. Hur som helst fördrev jag tiden på bästa sätt då det började bli riktigt jobbigt. Min bror körde mig till vårdcentralen och jag fick komma in nästan på en gång, gjorde ett urinprov och sjuksköterskan kollade upp det. Dock förstod jag min inte på henne alls, hon verkade inte ha läst varför jag kom dit och hon frågade inte ens. För när hon kom tillbaka så sa hon ”Du har blod i urinet, du har inte mens?” Jag svarade ”Nej, det har jag inte. Jag är gravid så..” och hon fortsatte ”Okej, för du har inte bakterier i urinet och inte äggvita, vi får ta ett stick i fingret” så gjorde hon det och allting såg normalt ut. Därefter tog hon fram ett papper och skulle fylla i lite ja och nej-frågor. Hon började fråga lite frågor och kom återigen till frågan ”Har du mens?” Jag svarade igen ”Nej!” och hon frågade ”Du är inte gravid?” Jag svarade ”Eh.. Jo, jag är ju det.” Och hon såg chockad ut och sa bara ”Jaha..” Efter det så frågade hon lite mer frågor och efter det frågade hon hur länge jag känt av smärta vid njurarna, jag sa att det bara varit i 2-3 timmar och hon sa ”Jaha, 2-3 dagar?” Hon hörde nog inte så jättebra! Jag sa igen att det bara varat i någon timme. Då frågade hon hur länge jag hade känt av att det svidit och sa då sedan i morse. Hon såg jättechockad ut och sa ”Jaha, så du har bara haft symptom en dag?” Då svarade jag ”Ja, men sjukvårdsupplysningen sa att jag skulle åka hit.” Då svarade hon bara ”Men jag tror inte att du kan få komma till en doktor idag, klockan är tre.” Sen fortsatte hon med ”Jag ska gå och fråga någon.” Så gick hon in till en doktor och kommer tillbaka efter en stund och säger ”Doktorn har skrivit ut en medicin till dig nu som du kan äta när du är gravid. Hej då” Sen gick hon bara, så jag fick inte veta vad för medicin eller för vad. Så jag åkte till Apotoket och hämtade ut medicinen, där frågade jag även vad det var och vad den var till för. Hon sa att det var antibiotika, för urinvägsinfektion. Tyckte att det var ett väldigt konstig besök på vårdcentralen, men fick i alla fall hjälp till slut och igår tog jag sista medicinkuren och mår mycket bättre.

Just nu längtar jag efter lite snö, och min underbara hund som jag saknar otroligt mycket. Hon är kvar hos mina föräldrar i Leksand. Men jag ska snart åka dit. Någon gång nästa vecka blir det. På måndag, 18 november, är det första dagen för föräldrarkursen. Men efter det åker jag till Leksand för lite jobb igen. Sen hoppas jag att snön kommer snart så jag får vara ute och leka med Hollie lite om dagarna. Fick jättefina täckbyxor förra året av mina föräldrar i julklapp för att kunna vara ute och leka med henne utan att bli kall och blöt, typiskt att man inte kan ha dom i år då, haha. Det är i alla fall hängslen på dom, så kanske kan ha dom oknäppta och bara dra hängslena över axlarna.

Jag har börjat fundera jättemycket på hur hela situationen kommer att bli när vår son kommer till världen. Jag undrar mycket över hur det kommer fungera ihop med Hollie, hon är en familjehund, men väldigt avundsjuk. Dock gillar hon barn och leker jättebra tillsammans med min brorsdotter (snart 4 år) och vill gärna vara med och leka när hon ser att barn leker. Jag tror och hoppas att allting kommer gå bra och att det kommer fungera bra, men är samtidigt lite nervös, men man får se till så att det blir bra helt enkelt. Hon är otroligt snäll, så tror inte det är några större problem. Sen har jag funderat på hur det kommer bli efter Tobias 10 lediga dagar, när jag ska vara ensam med vår son och hund, måste ut med hunden och barnet och vi bor längst upp i lägenhetshuset utan hiss, måste konka på vagnen då det inte finns någon plats för den någon annanstans. Jag är nog bara lite extra nervös nu när det är första barnet, allt är så nytt och man vet inte riktigt vad man ska göra. Ska jag vara helt ärlig så hade jag gärna bott nära min mamma, men hon kan förvänta sig en del telefonsamtal framöver med frågor, haha! Har alltid sagt att jag vill bo nära mina föräldrar när jag är gravid och får barn, dock blev det inte så nu. Tycker det är lite tråkigt, men man får göra det bästa av situationen. Jag tror att allting kommer gå bra, men man måste vara komma in i alla rutiner först.

 Nu ska jag läsa igenom ett brev jag fått från försäkringskassan om föräldrarpenning. Sen ska jag vila ryggen och ta en kopp varmt te. Fördriva tiden på något sätt.. Så tomt här utan Hollie!! Hoppas allt är bra med er där ute, ta hand om er. Puss & kram! ♥